Direktlänk till inlägg 25 december 2007
Ja då var julen slut för den här gången och nu vänder man blicken mot nyår istället. Har ätit så jag har storknat.......bägge dagarna......igår hos svärmor och idag hos mina föräldrar men gott var det. Nu är vi i alla fall hemma och efter ett varmt julbad så känns det skön att få ta på sig pyjamasen och krypa upp i soffan.
I eftermiddags när vi kom hem från päronen så stack jag iväg med hundarna ut till Klagshamn för att de skulle få en rejäl runda, klockan var så pass mycket att det hade hunnit bli mörkt ute. Promenaden går ju längst en kuststräcka mitt ut i ingenstans och förutom när man går genom den lilla hamnen med fiskehyddorna så går man i totalt mörker. Har gått där i så många år, sommar som vinter, så jag hade nog klarat av att gå rundan med förbundna ögon. Folk brukar säga till mig att jag inte är klok som går där ute i mörkret helt ensam och jag brukar skratta och säga att jag inte tror att Klagshamn är det första ställer en våldtäktsman skulle lägga sig och lurpassa på…….det är ju inte så att där kryllar av människor precis, i alla fall inte på vintern. Normal går jag som sagt där helt ensam men idag så följde faktiskt svärsonen Markus med på rundan med deras 2 västgötar.
När vi hade gått halva rundan for helt plötsligt hundarna iväg som skott men stannade en bit bort och skällde som tosingar. Vi kallade och visslade för att dom skulle komma tillbaka men dom envisades med att stanna kvar och fortsatte att skälla frenetiskt. Vi försökte titta genom mörkret, kanske var det ett djur, men kunde inte se något. Nu måste jag ju säga att hade inte Markus varit med så hade jag nog tyckt att det hade varit obehagligt men nu var vi ju två och nyfiken som man är så var jag bara tvungen att kolla upp vad det var dom skällde på.
När jag kom fram till hundarna såg jag en skugga som stod blickstilla ca 2 m framför oss men kunde inte utskilja vad det var så jag ropade ”är det någon där?” men fick inget svar så jag fortsatte fram en bit till och till sist var jag knappt 1 m ifrån skuggan och fortfarande kunde jag inte se vad det var (under hela tiden skällde hundarna frenetisk) så återigen ropade jag ”hallå! är det någon där?” och först då hördes det en röst som sa ”ja, jag sitter här”. Jag drog en lättnades suck och vräkte ur mig ”ska du skrämma skiten av både mig och hundarna? du kunde väl för fassen ha sagt något meddelsamma”. Nu kunde jag också se att han satt på en pall med något som såg ut som ett stativ framför sig, jag frågade vad han gjorde där ute i totalt mörker och han förklarade att han tog bilder med sin mörkerkamera. När hundarna väl hörde mig prata med honom gick de genast fram och hälsade och då hälsade han på dom sen fortsatte vi vår runda och lät honom sitta ute i mörkret med sin fotokamera………på juldagen………….snacka om knäppgök