Ibland hade det varit så skönt om vår fyrfotade vänner hade kunnat prata eller att man själv hade varit doc. Doolittle, som nu t.ex.……..vår gosse Gizzmo verkar ha ont någonstans men vi vet inte var. Han haltar inte, har inga sår, inget fel i munnen, ingen feber, äter bra, är bra i magen MEN………..han är spänd när han rör sig, han bara går när man är ute (travar bara kort sträckor), när Birka ska busa med honom kvider han till och så beter han sig märkligt åt………med märkligt menar jag att han håller sig på betryggande avstånd från oss. Gizzmo är nämligen inte dum, han vet att när man inte mår bra eller har ont så ska man undersökas och det är ingen hitt tycker han så därför är det bäst att hålla sig på avstånd. Det konstiga är att han bara reagera så när han mår dålig eller har ont, är han frisk har han inget emot att man klämmer och känner på honom. Eftersom jag ville kolla om han hade ont så gav jag honom Remadyl som är värknedsättande tabletter, min tanke var att om han hade ont så skulle det märkas en förändring till det bättre när Remadylen började verka och mycket riktig så efter en halv timmer började man se den riktige Gizzmo igen. Han kopplade av, gick inte undan när man kom, ville ha kel och visade glädje när man skulle ut. Med andra ord……….hunden har helt klart ont någonstans men VAR? De närmaste dagarna kommer han att få gå på Remadyel och bara gå mini promenader så får vi ser hur han mår om några dagar, blir det ingen förbättring så blir det veterinären nästa.

Gizzmo och Birka i lyan som vi har stående i vardagsrummet, Gizzmo givetvis längst in på betryggande avstånd.

Idag är det 1 år sen världen goaste tös kom till världen och gjorde mig till mormor.......helt otroligt! tiden går så fort. Här kommer lite bilder från Viljas första födelsedagskalas. Grattis mitt lilla hjärtegryn, du är solen i mitt liv.