Min älskade pappa har i natt vid 77-års ålder lämnat oss i stor sorg. Han var en man med ett stort och vänligt hjärta som älskade att skoja med alla som hade turen att möta honom och som ställde upp för oss alla i vått och torrt. Hade man t.ex någon gång krisit med pengar så dröjde det inte länge förrän han stod vid ytterdörren med flera kassar med mat för att se till att man åtminstone hade mat hemma, vi är honom alla djup tacksamma för all stöd och hjälp vi fått genom åren och kommer att bära honom djupt i våra hjärtan.......djupt saknad men aldrig någonsin glömd.
Här tillsammans med barnbarnsbarnet Vilja juldagen 2007
Nilla
9 februari 2009 21:02
Jag känner med er i eran sorg..
Kram nilla
Lotta och Annette
9 februari 2009 21:50
Isabel.
Känner med dig och hela din familj i denna stund av sorg och saknad.
Inga ord kan ge tröst men kanske tanken över att det finns många som vill ge ord kan lindra smärtan och saknaden.
Vi finns här för er.
antigone
10 februari 2009 09:00
Hej Bella,
känner så massor med er alla- och tänker massor på Louisa.
Hälsa henne att jag tänker på henne.
Och du, jag sa till Nicke att om ni behöver hjälp eller sällskap åt vovvarna en eftermiddag eller så, kan jag komma hem till er. Bara ring- oasvett om vad!
Puss!
Älskar dig!
http://www.antigone38.wordpress.com
Syrran och Maddie
10 februari 2009 11:42
Mer omtänksammare människa får man leta efter. Han hade ett hjärta av GULD. Och jag saknar honom såååå. Han skämta med allt och alla och många tyckte om honom. Ställde alltid upp för många vare sig det var familj eller inte så kunde man alltid lita på honom. Puss pappa för att du har spritt så mycket glädje i mitt liv.
Glömmer dig aldrig. Vi älskar dig jättemycket och du finns i våra hjätan för alltid....
ulla
10 februari 2009 11:47
Dina ord om Armando berörde mitt hjärta mkt - och bilden....
Känns litet overkligt då det går så fort.
Du vet att jag tänker på er alla.
Önskar jag kunde göra ngt för att "hjälpa"...
Du vet var jag finns om det skulle behövas!
puss kram
jette
10 februari 2009 12:09
Jag känner med er alla där hemma. När ens nära än lämnar denna jord så gör de det alltid för tidigt. Det finns så mycket kvar man vill att de skulle uppleva.
Ta hand om varandra!
Lena
10 februari 2009 12:24
Isabel
Beklagar din sorg. Finns inga ord som tröstar men, men ni har varandra i denna sorg och många tänker på er och finns för er.
Var rädda om er,
kramar till er
http://www.lenamansson.blogg.se
Annie
12 februari 2009 15:49
Isabel
Beklagar sorgen, finns inga ord som tröstar. Tänker på er Kram Annie o Stina