Igår följde vi min älskade pappa till hans sista viloplats. Mamma och pappa tillhör den katolska kyrkan och pappa skulle därför begravas enligt deras lära. Vi har 2 stycken katolska kyrkor här i Malmö, S:ta Maria kyrkan och Vår Frälsares församling, och eftersom Maria kyrkan ligger närmaste Västra Skrävlinge kyrkogården där han nu ligger så var det bestämt att begravningsceremonin skulle hållas på S:ta Maria kyrkan.

Veckan innan begravningen har varit hemsk, aldrig har jag träffat på sådan nonchalans och brist på respekt från någon annan än som från kyrkoherden på denna kyrka. Pappa gick bort för 3 veckor sen och ingen människa har på hela denna tid hört av sig från kyrkan för att höra om vi hade några frågor eller önskemål eller ens för att få ett hum om hur pappa var som person. När sista veckan därför började närma sig försökte jag få tag på någon för att höra om allt gick som planera och om de överhuvudtaget var medvetna om att pappa skulle begravas..........det var inte det lättaste kan jag berätta för er och det var inte förrän i onsdags som kyrkoherden äntligen hörde av sig så vi kunde boka en tid då vi skulle träffas.

När vi väl kom dit möte vi en kyrkoherde som bemötte oss med en sådan arrogans, nonchalans och brist på respekt som jag sällan har mött någon annanstans. Själv är jag inte en människa som tillhör någon tro utan jag finner min själsliga ro i naturen så när andra går i kyrkan går jag istället ut i skogen och mark med mina hundar men aldrig trodde jag att en präst skulle kunna uppföra sig på detta vis, speciellt med människor som redan är i ett utsatt läge pga. sorg. Det är svårt att återge vad som utspelade sig eftersom jag när jag gick därifrån var så förtvivlad och i sån chocktillstånd att jag antagligen har förträngt det.........kommer knappt ens ihåg att jag var i kyrkan.

Givetvis började jag genast att försöka få en annan präst för jag stod inte ut med tanken på att denna man skulle begrava min älskade pappa. Pappas begravning började kl. 11 på fredag och på torsdag kväll viste jag fortfarande inte vem som skulle begrava pappa eller ens om där skulle vara någon som begravde pappa, ingen hade återkommit till mig om detta........tror ni jag var sönder stressad? Till slut hittade jag hem nr. till en av prästerna och fick reda på att det skulle komma en präst från Vår Frälsares församling och begrava pappa...........som sagt, detta är höjden av nonchalans och en enorm brist på respekt för människor.

Begravningen blev i alla fall jätte fin så nu ligger pappa som sagt på Västra Skrävlinge kyrkogård, endast 200 meter från där vi bor och eftersom jag passerar kyrkogården varje gång jag går ut för att rastar vovvarna här hemma så vinkade jag till honom i morse när vi gick vår morgonrunda.

Vill passa på att tacka alla som har hade skicka blommor till kyrkan, som många vet så var blommor pappa passion.

 

Solan

28 februari 2009 20:17

Tänk att detta har jag också märkt, dåligt med empati hos människor som säger sig vara religiösa. Hoppas att du kan lägga detta bakom dig och minnas det ljusa minnena kring din far.

 

Nilla

28 februari 2009 21:53

Näää var tråkigt! När man har sorg & samtidigt ska planera en begravning så är det sista man vill stöta på, en otrevlig präst, fyy jag föstår att du mår dåligt på det!!

man vill ju minnas begravningen som en "trevlig" sådan & slippa att bemöta tråkigheter..

Hoppas att du snart ska må lite bättre i sorgen! Men ge det tid, folk har en förmåga till att pressas till att sörja färdigt för fort!

Kram Nilla

http://vastgotaspets.bloggagratis.se

 

Lucia Wikmark

1 mars 2009 17:34

Hej Snäckan,

Beklagar Din och familjens förlust av Din far men gläds samtidigt åt hur fint Du beskriver honom och er relation. Jag förstår att han saknas er.

Min egen erfarenhet av nära och kära som gått över Regnbågens Bro är att de finns med mig i vardagen och att jag ibland rent "fysiskt" kan känna deras stöd.

Vad bra att hans "sista adress" ligger så nära. Då kan han vara en följeslagare på Dina och hundarnas promenader i framtiden och ni kan ha många långa och goà samtal och diskussioner!

Roligt att Du har ett nytt litet liv att glädjas åt och att det gick så bra på utställningen. Hoppas att Du och Din två - fyrbenta familj mår bra och att vi syns någon gång.

Kram

Lucia

http://www.vastgotaspets.nu

 

ulla

1 mars 2009 22:43

Åh vilken vacker gravplats och vackra blommor!!
Älskade Bellamia- jag kände verkligen med dig i torsdags. Hemskt är bara förnamnet. Som jag sa att ett sådant bemötande får inte folk att konvertera till katolska kyrkan. Som Niclas brukar säga så kommer karma att slå tillbaka även på den gubbjäveln.
Jag blev glad över att begravningen blev fin för er - det är ni alla värda - speciellt med tanke på Armando.
love you-puss kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi planerar att ta en sista kull på Freja, du kan läsa mer om vår härliga tjej på hennes sida.Tilltänkt fästeman är härliga Nicke (Torpets Findus), tack Marit Cronquist på Brokärrets kennelför att vi får använda oss av din fina kille. Nicke är precis...

I söndags var det återigen dags för en lyckad västgötaspetsträff på Storegård hundpark. Vädergudarna var med oss och vi hade strålande väder med solsken, en temperatur på 20 grader och vindstilla, det tackar vi för. Hela 75 st. hundar var på plats me...

Återigen lite nya bilder från valpköpare. Denna gången är det på Tösen (Vikings Vilda Vilja) som bor hos damiljen Brahme/Dahlqvist på Tornaslättens Kennel. Bilderna är från årets kosläpp på Storegård där vi har våra västgötaträffar.   Vi vill pa...

Jag blir alltid lika glad när jag får nya bilder från våra valpköpare. Här är fina Alva (Vikings Stolta Sarabi) efter vår Freja (Vikings Fräcka Freja) och NOUCH SVVCH Höckgårdens Arn. Söt som socker...Foto: Catarina & Clas Silfverhielm.     ...