Direktlänk till inlägg 30 oktober 2009
Vår älskade lilla Smulan har idag fått somna in, knappt 5 år gammal. I somras började hon dricka väldigt mycket så jag åkte ut till vet. för att få henne kollad, tänkte i första hand diabetes men proverna visade att hon inte hade någon diabetes så vi tänkte att det nog var något övergående. I början av veckan så påpekade syrran att Smulan hade blivit smal, eftersom man själv såg henne varje dag så var det inget man lade märke till, så jag ringde ut till vet. och fick en tid igår för att få henne kollad. Han känd och klämde på henne och när han kom till maggen kände han en knuta som han genast misstänkte var cancer. För att få det bekräftat ville han göra ett ultraljud men se det vill inte Smula så vi skulle vara tvungna att söva henne. Eftersom vi var där så sent igår så bestämde vi att vi skulle komma tillbaka idag tidigt på morgonen för ultrat.
Redan när vet. rakade magen på henne såg jag att det inte såg bra ut, svulsten var stor som en knytnäve och kunde enkelt ses utifrån. Ultrat bekräftade att det var cancer och vet. kunde även se att det hade spridit sig till hennes njurar, därav allt drickande. Tog i och med detta det tunga beslutet att inte väcka henne igen utan låta henne somna in och fara till Nangijala. Just nu känns det fruktansvärt tung men jag vet att mitt beslut var det rätta……………….saknar henne dock jätte mycket.
I minnet Du lever
Du finns alltid kvar.
I minnet vi ser Dig
precis som du var.